Yrken - Skådespelare

Möt skådespelaren i Allt är Helenas fel – Jesper Feldt

08 december 2014

Jesper_Feldt_liten

Hej Jesper!

Dags för premiär – igen! Hur lång tid tar det att sätta sig in i rollerna? Du spelar ju ändå 18 st…

– Det tog längre tid än jag trodde. Jag trodde allt skulle sitta från början, men jag hade glömt stora delar av texten och sen var vissa roller helt borta. Men nu börjar det komma tillbaka.

Händer det något nytt som vi inte kunde se förra gången Allt är Helenas fel spelades?

– Jag tror att tiden har gjort att vissa roller har ändrats på sina ställen, men rent konkret så har vi lagt om slutet.

Hur känns det att det är just NY-premiär? Är du mer eller mindre nervös den här gången?

– Just nu känner jag mig lugn och ser fram emot att spela. Vi får se vad som händer när det är dags om jag får panik eller inte.

Varför ska man gå och se Allt är Helenas fel?

– Det kommer förändra ditt liv.

Vad gör skådespelarna i pausen?

08 december 2014

När det är paus i föreställningen reser sig alla och lämnar salongen, går upp till Teatercaféet och minglar. Men vad händer bakom scenen? Vi ställde frågan till några av våra skådespelare: Vad gör du i pausen?

bodil_malmberg

Bodil Malmberg
”Jag tycker inte om paus. Det är plågsamt. Jag är som en travhäst som vill fortsätta springa! De tjugo minuterna är evighetslånga men jag går väl på toaletten, dricker lite vatten, kollar sminket. Kanske kollar jag lite med kollegorna om stämningen i salongen. Är publiken med oss? Det är en kvinna på tredje bänk som ser jätteglad ut. Jag hör någon som snarkar, eller nej, han är kanske bara förkyld. Men så hör jag: tre minuter plats på scen. Äntligen!!!!”

bashkim_neziraj

Bashkim Neziraj
”Under pausen på Den goda människan i Sezuan så brukar jag äta lunch när vi spelar mitt på dagen. När vi är ute på turne så brukar jag sätta på kaffe till mina kollegor så att det klart när det är paus eftersom jag inta är med i slutet av första akten.”

sandra_medina

Sandra Medina
”I vissa föreställningar är det fullt ös även i pausen. Som i Ett drömspel, då min roll var ”den döende svanen” och kostymen en klassisk ballerinas med tutu. Kostymen krävde hjälp att bli utsläppt ur en korsett med miljarders med knappar. Varje paus letade jag reda på någon som hann hjälpa mig med det bestyret i början av paus. Jag hann gå på toa och släppa ut magen en liten stund för att sedan springa på nästa person och be dom hinna knäppa igen korsetten när det var dags för andra akten. Det var också lätt att frysa i den lättklädda kostymen så det blev mycket hopp och skutt utanför kulisserna. För det mesta hade jag PJ Harvey i lurarna eftersom hon gav mig inspiration och rätt energi. Jag minns också att min fina danspartner, i form av Frankenstein, brukade sitta i maskrummet och klistra på skruvar som han tappat under första akten. Ja det är ofta en del pyssel i pauserna…”