Yrken - Regissör

Månadens yrke

03 februari 2017

Bild på Carl Olof Berg, regissör

Hej Carl Olof Berg, regissör för Rapport från ett omklädningsrum

Hur kommer det sig att du ville göra just den här föreställningen?
– Ja, ända sedan jag hörde ett radioprogram om kriminologen Adam Jonssons uppsats Man hör aldrig om killar som blir sexuellt trakasserade på P1 2012 har jag velat göra en föreställning av den. Men jag är också så peppad på att få förvandla befintliga omklädningsrum till en intim berättarplats om drömmar, fostran, kropp och sexualitet med hjälp av en skummaskin, teater, dans och skådespelare.

 Med dina ord, vad handlar föreställningen om?
– Egentligen handlar den om rätten att slippa behöva använda våld för att få behålla rätten till sin egen person. Att inse att grabbskämt och pojkstreck till stor del handlar om att maskulinisera killar och feminisera tjejer, och samtidigt då visa att en feminin kille inte är lika mycket värd som en traditionellt grabbig kille.  Den här fostran är heller ingen intern angelägenhet för killar utan påverkar hela omgivningens förhållningssätt till det som är tjejigt eller killigt, kvinnligt eller manligt. Det är min egen uppväxthistoria. Jag var tjock och lekte med tjejerna i skolan. Det räckte långt för att bli utsatt av kränkningar.

Vad har hittills varit roligast i arbetet?
– Att tillsammans med ett enastående skådespelargäng få skapa och testa scener med namn som Handduks-epos, Carlos draperiscen, Den mytiska ryggsurfen, Någon städar, Dick in the air, Dusch-sång och Manual för maskulinitet. Och att få fantisera om musik- och ljusshowen från duschrummet.

Vad har varit den största utmaningen?
– Att behålla lugnet med så mycket angeläget och spännande material ihop med det här gänget. Att sikta mot att få dela med sig av det lugnet och det angelägna i föreställningen.

Varför tycker du att man ska se den?
Vårt mål är att skapa en varm och tankeväckande föreställning om drömmar och våldskulturer bland unga killar. Detta på en plats som de flesta av oss har en laddad relation till. Att få mötas i omklädningsrummet, våra egna minnen av det och se det förvandlas till en plats av möjlighet och förändring.

Vad ser du mest fram emot just nu?
– Eftermiddagens test av scener för ett gäng från nian i omklädningsrummet. De ska få se scenerna Ett minne och Handduks-epos. Och kanske en såpbubblemaskin.

Regissören berättar

02 mars 2015

kajsai_svartvit_mini

Hej Kajsa Isakson, regissör för Släpp fångarne loss, det är vår! som har premiär 14 mars. Hur kommer det sig att du ville göra just den här föreställningen?

– Hasse och Tage har varit ständiga följeslagare i mitt liv. Stora förebilder. I dag är Hasse och Tages klassiker Släpp fångarne loss, det är vår högaktuell. Vad vill vi leva i för samhälle? Vilka stänger vi ute?  Måste en bry sig? Kan jag förändra? Är goda handlingar alltid goda för alla? Hasse och Tages spred sitt budskap om allas lika värde och solidaritet. Att vi är alla lika värda oavsett hudfärg, kön, sexualitet eller nationalitet. Viktiga värderingar som jag skriver under på och vill föra vidare och upp på teaterscenen. Det är en ynnest att få kliva in i Hasse och Tages fantasifulla värld!

Med dina ord, vad handlar föreställningen om?

Släpp fångarne loss, det är vår! är för mig en saga, som vi kan känna igen oss i och som ger oss utrymme att betrakta och fundera över vår värld, våra värderingar och vår samtid- Den handlar för mig om civilkurage, mod och frihet. Att säga i från, att våga stå upp för vad jag tror på och för de som är svagare än jag. Jag tänker att vi människor är komplexa, vi har inte bara en sida och det går att vända på begrepp som ond, god, snäll, annorlunda osv utifrån vems ögon vi ser med.  Det är bra byta blick ibland. Dessutom tänker jag att vi är varandras förutsättningar.

Vad har hittills varit roligast i arbetet?

– Allt! Att tillsammans med Dennis Magnusson ta mig an Tage Danielssons text. Det konstnärliga samarbetet med Sven Dahlberg, Hans Marklund, Andreas Kullberg och Helena Andersson. Och framförallt att möta och arbeta med fantastiska ensemblen och teatern.

Vad har varit den största utmaningen?

–Varje uppsättning är i sig en utmaning, en rolig sådan.

Varför ska man se den?

Släpp fångarne loss, det är vår! är en fängelsesaga som svänger. Och vi får kliva in i Tages fantasifulla värld där text, musik och sång och dans för oss in och vidare in i en spännande, rolig, hoppfull och fängslande föreställning för hela familjen om civilkurage, mod och frihet.

Vad ser du mest fram emot just nu?

– Att arbeta vidare!

Kajsa Isakson avslutar med några favoritcitat från Hasse & Tage:

”Ett frivilligt vansinne som det föds komik ur.”
”Åh vad världen är vacker! Låt den vara!”
”I evighetens perspektiv är ett människoliv bara en sekund.”

 

Regissören berättar

14 januari 2015

IMG_0104_sv_sarapborgstrom-200x300

Gustav Deinoff regisserar tillsammans med Mari Carrasco föreställningen Girls will make you blush. Vi ställde några snabba frågor om föreställningen!

Hur uppkom idén till föreställningen?
– Jag läste en intervjuv med Carolina Gynning där hon beskrev känslan av att bli så begränsad under puberteten. Att det fanns en massa energi som inte fick ta vägen nån stans. Då föddes iden om en peppig pjäs om tjejers pubertet.

Varför blev det just en dansteaterföreställning?
– När jag såg Carrasco Dance Company göra föreställningen Bartolomeo blev jag helt nockad. Jag föreslog för Mari Carrasco att vi skulle göra föreställningen ihop med lika delar dans och teater och där vi regisserade och koreograferade allt ihop. Det var nåt med ämnet som liksom krävde ett fysiskt uttryck utöver det talade ordet.

Varför ska man se Girls will make you blush?
– För att det är en superpepp! För att det är något nytt! För att det berör alla!

Vem vänder sig föreställningen till?
– Vi spelar mest för högstadiet och uppåt, men den vänder sig till alla som är eller varit i puberteten, tjejer som killar.

Vad ser du mest fram emot nu när föreställningen spelar i Västerås?
– Att möta publiken. Både ungdomarna och vuxna. Det ska bli superkul!

Regissören berättar

08 december 2014

Ulla Tylen

Ulla Tylén, regissören av Trollkarlens hatt – ett muminäventyr, berättar om hur Tove Janssons berättelse kommer till liv på scen.

Hur kommer det sig att du ville regissera Trollkarlens hatt?
– Det beror på att jag länge har tänkt att i år är det 100 år sedan Tove Jansson föddes. Jag jobbade väldigt mycket med barnteater förr om åren, och redan för tio år sedan hade jag en idé om att jag ville regissera en uppsättning som byggde på Tove Janssons dramatik. Så den idén är egentligen rätt gammal, men idén om att det skulle bli just Trollkarlens Hatt kom upp för ungefär ett år sedan. Jag såg den som lämplig för att kunna dramatisera, också för de yngre barnen.

Med dina ord – vad handlar pjäsen om?
– Den handlar om att Mumintrollet med sina kompisar hittar en trollkarlshatt och tar hem den. Det visar sig att så fort någonting hamnar i hatten förändras det och blir något helt annat. Just förvandlingen är ett viktigt spår i föreställningen, att saker och ting kan förändras och bli annorlunda. I andra akten kommer det också in ett par råttor, Tofsan och Vifslan. De har med sig en hemlighet, som de håller på, en hemlighet som har en koppling till trollkarlen. Den här hemligheten står för något större, och är ytterligare ett spår i föreställningen.

Hur är det att arbeta med mask på det här viset?
– Just mask är ett av mitt stora intresse inom teater. I muminvärlden fanns ju masken! Jag tror att de flesta som har försökt sig på att sätta upp någonting med Tove Jansson har velat bli av med maskerna så fort som möjligt. Man har kommit in med dem på huvudet, och sen har man ställt ner dem och kunnat vara skådespelare som vanligt. Jag ville göra precis tvärtom! Jag ville verkligen utgå från maskerna.

Vad tycker du är den största utmaningen med att sätta upp den här föreställningen?
– Utmaningen har varit att få skådespelarna, trots den här enorma begränsningen som det betyder att sätta på sig ett helt huvud och dessutom vara i en kroppsmask, att känna sig bekväma med det. Nyfikna på det! Att börja sitt skådespelarbete utifrån de begränsningarna. Det är min stora utmaning i det här.

Om du var en muminkaraktär, vilken skulle du då vara och varför?
– Det är en svår fråga, för muminkaraktärerna står för en egenskap vardera, och vi människor är ju inte bara en egenskap. Jag kan se att Tove Jansson har tänkt att vi kanske har lite av alla i oss. Så just nu när jag måste vara i mitt regiansvar, är jag kanske lite mer en Hemul. Medan jag kanske för ett halvår sedan kände mig lite mer som en Snusmumrik.

Vad ser du mest fram emot just nu?
– Det jag längtar allra mest efter är att få komma in på Stora scen, att vi för första gången ska få vara på den verkliga spelplatsen och få jobba med snurrscenen, och luckorna. Att vara i rummet, det längtar jag verkligen efter.

Regissören berättar

08 december 2014

martinstor_fstbild

Martin Rosengardten, regissören av Den flygande handläggaren berättar om sina upplevelser under arbetets gång. I Den flygande handläggaren, som är en pjäs hämtad ur verkligheten, spelar sex skådespelare tillsammans med tolv statister. Emellanåt befinner sig alla 18 på scen samtidigt.

 Hur är det egentligen att jobba som regissör med så många människor på scen?

– Otroligt spännande, kul och svårt med massor av roliga problem att lösa.

 Hur kommer det sig att du regisserar Den flygande handläggaren?

 – Jag var tvungen att säga ifrån och det gör jag nu tillsammans med en massa fantastiska och kunniga människor på teatern. Det är ett akut läge i vårt land när uttryck som flödeseffektivitet, ledord, trovärdighet, kundcenter, lean och resultatorienterad tar över och knuffar ut uttryck som demokrati, medborgare, medmänniskor, vård och omsorg. Vi riskerar att glömma bort, eller inte hinna med att vara nyfikna människor som vill mer än att bara vara effektiva. Vi måste bry oss om varandra.

 Med dina ord – vad handlar pjäsen om?

– Den handlar om Sverige idag, ett land som är byggt på trygghet, omsorg och välfärd men som håller på att förlora allt. Den handlar om att ta tillbaka makten, att ta ansvar och se varandra som medmänniskor – inte kunder. Den handlar om den sjuka varböld som lagt sig över hela vårt land och vi använder Försäkringskassan som spelplats, men den skulle lika gärna kunna ha utspelats på i stort sätt vilken arbetsplats som helst. Problemen blir dock extra tydliga genom att utgå från en organisation som finns till för att hjälpa oss alla när, som Försäkringskassan själv skriver, ”livet tar en ny vändning”.

 Beskriv varför man ska komma och se den här föreställningen.

– Vi har gjort en föreställning som jag hoppas engagerar publiken, att ta upp kampen mot orättvisorna. Det är en skyldighet att ta de här frågorna på stort allvar och då är det alldeles förträffligt att ha en kul kväll på teatern, för kul kommer det bli, säger regissör Martin Rosengardten.