Yrken - Planeringskoordinator

Månadens yrke

02 maj 2016

hanna_hemsida
Foto: Magnus Kaplan

Hej Hanna,

Vad gör du på teatern?
– Jag är projektledare och planeringskoordinator, vilket betyder att jag dels driver olika projekt, produktioner som jag producerar eller andra evenemang, som till exempel Barnfestivalen och Kulturnatten. Jag är också ansvarig för att lägga både den långsiktiga och den kortsiktiga planeringen för all verksamhet som pågår i teaterhuset. Så jag håller koll på vad som händer på de olika scenerna, vilka personer som ska vara vart, och när de ska vara det.

Hur kan en vanlig dag se ut för dig?
– En stor del av min dag går åt till att svara på mail, sitta i möten och se till att folk är på rätt plats och gör det de ska. Helt enkelt sy ihop verksamheten så vi får en produktion, eller har en repertoar. Jag lägger ett pussel och ser till så att inget krockar, till exempel att vi inte spelar två föreställningar samtidigt på samma scen, eller att vi spelar en föreställning på Stora scen och en på Lilla scen samtidigt men samma skådespelare ska vara med i bägge uppsättningar. Det är mycket logistiskt arbete! Men det är också väldigt varierat. Det kan handla om allt från att jag förhandlar ersättning med någon, till att springa och köpa nagellack till Andreas (musiker som just nu gör konserten Solsyster) för att han behövde det i sin föreställning.

Hur kom det sig att du ville jobba med teater?
– Jag vill vara i ett kreativt sammanhang, men vill inte nödvändigtvis vara konstnären. Jag är mycket bättre på att sy ihop de konstnärliga visionerna och se till att det blir verklighet. Det är så roligt och spännande att jobba med berättelser. Men det är inte jag som ska skapa berättelserna, jag ska se till att de blir berättade.

Hur blir man producent eller planeringskoordinator?
– Jag har gått en kulturproducentutbildning på Linköpings universitet, så därifrån har jag en kandidatexamen i  kultur- och medieproduktion. Då kan man jobba med det jag gör. Utbildningen var väldigt bred så jag kan jobba med egentligen allt som har med kultur och media att göra, då jag i grunden är utbildad projektledare. Det finns också teaterproducentutbildningar, men en sån har inte jag gått. Jag har fått välja inriktning i efterhand, och då hamnade jag så småningom på teatern.

Vad betyder teater för dig?
– Teatern har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag har spelat teater sen jag var liten och nu tillbringar jag ju hela dagarna på en teater. Sen går jag mycket på teater även privat. Teatern har möjligheten att spegla samtiden eller olika fenomen, ta upp frågeställningar som man kanske inte har reflekterat över i sin vardag. Det är en konstform med väldigt stora möjligheter, och för mig är det väldigt spännande. Jag tänkte inte att jag skulle jobba med teater när jag slutade på universitetet, men det var som att teatern sökte upp mig. Kanske var det ödet, haha.

Ditt bästa teaterminne?
– Ett av mina starkaste minnen är när jag var och såg en uppsättning med Mary Poppins på Prince Edward Theatre i London som var HELT FANTASTISK, både scenografiskt och hur de använde rekvisita. Det var en otrolig upplevelse som jag fortfarande återkommer till. Det är ingen jättekomplicerad historia, eller något som förändrade mitt liv när det gäller historien, men jag var så otroligt lycklig när jag gick därifrån. Jag lyssnar fortfarande på musiken och tänker mycket på den. Det var något med uppsättningen som bara fastnade hos mig. Kanske just för att jag inte hade planerat att gå på den, utan fick tag i biljetter av en slump. Det var en stark upplevelse.

– Jag har också ett minne från när jag var liten och gick med mamma på monologen Den flygrädde örnen Örjan. Vi läste den boken, och så var vi och tittade på den. Jag kan inte ha varit mer än tre-fyra år. Minns inte jättemycket från själva föreställningen men jag kommer ihåg att han hade gula kläder på sig. Det var också en väldigt stark upplevelse som jag återkommer jag till. Den här örnen spelade alla roller själv, och så hade han en liten fågelkompis som coachade honom på nåt sätt. Jag satt som klistrad.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Jag får göra extremt mycket olika saker. Jag tycker om att hålla i trådarna och att se till att våra konstnärer får bästa möjliga förutsättningar att utföra sina verk – det är ju det mitt jobb går ut på. Att allting klickar när det väl är dags för premiär. Mitt jobb är en av kuggarna i hjulet som gör att allting ”flyger” när det är dags. Och vägen dit är också väldigt rolig.

Vilken är den största utmaningen?
– På teatern jobbar folk med väldigt många olika grejer, och mitt jobb, framförallt delen som planeringskoordinator, är att försöka se till så folk kan samlas på olika möten eller personaldagar eller evenemang och produktioner. Och folk har så olika arbetstider så ibland går det verkligen inte. När till exempel en skådespelare jobbar kväll, en receptionist jobbar förmiddag och sen har vi en marknadsperson som jobbar 8-17. Och så ska alla dem samlas på ett möte. Det är den absolut största utmaningen.

Om du inte jobbade här, vad skulle du vilja göra då?
– Jag tänker nog att jag alltid kommer jobba med projektledning, men kanske inte alltid kopplat till kultur. Men jag skulle också kunna tänka mig att jobba som lärare.

Varför ska man gå på teater?
– Det som är häftigt med teater är att det händer exakt den sekunden du är där. Exakt samma sak kommer inte hända nästa föreställning. Och även om det är samma pjäs kommer de inte säga sakerna på samma sätt, eller röra sig på samma sätt. Varje upplevelse är unik. Sen tycker jag att det är viktigt att om man är ovan vid att gå på teater, så ska man inte fastna i att man måste förstå allting. Jag tror att många som är ovana teaterbesökare blir oroliga att de måste förstå vad som händer, eller varför någon sa si eller så. Jag tror inte det är det viktiga. Det är bara att iaktta vad som händer. Teaterupplevelsen är olika för alla människor, och det är jätteviktigt att man förstår det. Annars kanske man går på teater och tror att man är dum som inte fattar något. Teaterupplevelsen är DIN unika upplevelse, det finns inga rätt och fel. Och det är inte så himla viktigt att förstå! Jag kollar på jättemycket teater och förstår verkligen inte alltid allting. Personligen tycker jag att de allra flesta pjäser är alldeles för långa, och det handlar ju inte om att jag är en ”dålig teaterbesökare”, det handlar om att vi är olika personer.