Månadens yrke

04 november 2016

margareta_berggren-jpg

Hej Margareta! Du är legitimerad psykolog och har varit en stor del i barn– och ungdomars liv genom din medverkan teveprogrammet Bullen under 80- och 90-talet.  På Västmanlands Teater jobbar du just nu med artisterna i Horisonter.

Vad var roligast med Bullen-åren?
Det var fantastiskt att få läsa så många brev där unga tonåringar skrev och berättade om sina liv. Vi gjorde brevfilmer av berättelserna och äldre tonåringar fick där ge stöd och hopp till brevskrivarna. Barn kunde stoppa mig och fråga ” Är du Bullen-tanten?”, och sedan undra hur de skulle göra t.ex. om någon i klassen blev mobbad, eller föräldrarna bråkade. Jag kände mig väldigt hedrad av deras förtroende för mig och Bullen. Äldre tonåringar lyssnade på samtalen i Dialog i P1, och en del av dem hör jag fortfarande av då och då.

Vad gör du idag när du inte jobbar med oss?
Idag arbetar jag både kliniskt med terapi, och med utbildning/handledning.

Hur går arbetet med artisterna till?
Det har varit spännande att följa hur Olle och artisterna arbetat fram scenerna i föreställningen. Varje scen, varje horisont berättas genom rörelser och musik. Artisterna Hanna, Imogen, Tarek och Andreas har också sina tonårsberättelser om modet att våga följa sina drömmar, att välja egna vägar, att arbeta hårt för att uppnå dem, och behovet av stöd för att hålla fast vid drömmarna. Deras berättelser är viktiga att förmedla och det gör de i föreställningen

Har du något starkt teaterminne?
I väntan på Godot påverkade mig starkt. Hoppet och hopplösheten i att förhålla sig väntande, och att vara kvar i det obestämda i väntan på något.

Vad betyder teater för dig?
Teater, musik och bilder inspirerar mig och får mig att reflektera över mitt liv och min stund på jorden. Jag älskar Horisonter för att föreställningen berättar utan ord. Den lämnar mig fri att tolka vad scenerna förmedlar och fri att skapa mina egna bilder

 

Kommentera