Månadens yrke

02 september 2016

Porträttbild av Per Sundin

Hej Per Sundin, du är ljusdesigner för höstens Utvandrarna här på Västmanlands Teater. Hur började din karriär?
– Jag började av en slump, som det brukar bli för de flesta. Jag fick jobb som scentekniker på Kristianstads teater när jag gick i gymnasiet för länge sedan, på 70-talet. Där tändes mitt intresse för teaterns värld, däribland ljusdesign. Efter det var det virvlande vägar. Jag flyttade till Stockholm 1981 och började jobba på Pistolteatern, en frigrupp. Efter det har jag gjort allt möjligt scentekniskt.

Hur kommer det sig att du fastnade för teater?
– Det var som sagt en slump att jag hamnade i den världen. Jag hade aldrig gått på teater innan jag fick jobb där. Så från början var jag inte specifikt teaterintresserad. Men det var egentligen atmosfären jag fastnade för från början. Med tiden växte själva teaterintresset fram.

Hur blev du ljusdesigner?
– Jag är autodidakt, det vill säga självlärd. På den tiden fanns ingen sådan utbildning alls. Men jag gick de första kurserna som fanns på Dramatiska Institutet i början av 80-talet.

Vilket är det roligaste projekt du gjort?
– Det är väldigt svårt att svara på, för jag har gjort väldigt många olika saker. Men det som är kul med att jobba med ljusdesign är att jag har hamnat i ett läge där jag har möjlighet att göra gränsöverskridande projekt inom mitt hantverk, mitt skrå. Och det är väldigt kul att göra just olika saker. Jag jobbar med både teater, TV, film och byggnader. Nu har jag precis gjort en konstljusutställning i Wij Trädgårdar i Ockelbo. Det är ett nytt steg för mig, en ny värld att upptäcka. Mitt i ett rågfält lyser tusen ”nattblommor”. Det är solfångare som samlar upp solenergi på dagarna, och börjar lysa i skymningen. Att kunna vara så gränsöverskridande i sitt eget hantverk är det som är det roliga för mig. Att kunskaper som jag lärt mig tidigare förs vidare in i nya projekt.

Se inslaget om ljusinstallationen i Wijs trädgårdar här.

Finns det nya projekt inom ljusdesign som du skulle vilja utforska?
– Jag har gjort en hel del stora projekt som inte har blivit av fullt ut, som har stannat på idéstadiet. Jag har jobbat ganska mycket i Turkiet, och då gjorde jag bland annat ett förslag till ett superexklusivt hotell, mitt i ingenstans, dit kända människor åker på rekreation, med vikar och berg som skulle ljussättas. Så där gjorde jag en plan, men i slutändan blev det för dyrt för att genomföra. Och visst, det är kul att få uppdragen och hitta på saker, men man skulle ju gärna vilja se det förverkligas också. Just landskap är väldigt häftigt att jobba med.

Hur kommer det sig att du hamnade här då? Och att du nu ska ljussätta Utvandrarna?
– Därför att jag tidigare har jobbat med regissören Peter Oskarson och scenografen Peter Holm. Våra vägar möttes av en (återigen) slump för några år sedan när vi jobbade med opera i Köpenhamn, Livläkarens besök. Efter det blev vi förtjusta i varandra och har jobbat ihop med flera saker. Det är väldigt roligt att jobba med Peter och Peter. De två har ju hållt ihop sedan väldigt lång tid tillbaka, men de släpper också in andra i sin gemenskap. Det är häftigt och väldigt inspirerande.

En sista fråga, varför ska en gå på teater?
– När jag var yngre, precis i början av min teaterkarriär, då tyckte jag att det var fantastiskt att gå på teater. Det kan det förstås vara fortfarande, men för min egen del kan det vara svårt att frigöra sig från den där analysen som man egentligen inte borde ägna sig åt när man ser en föreställning. När du går på teater ska du bara ge dig hän.

Kommentera