Yrken

Månadens yrke

28 september 2017

ebba

Hej Ebba Malander!

Du är ny på teatern. Hur känns det?
– Spännande och roligt. Jag är inte bara ny på teatern utan även i stan så det är mycket att ta in och utforska.

Vad gör du på teatern?
– Jag är teaterns nyaste producent och kommer under hösten även ha hand om planeringen.

Vad jobbar du med just nu, nåt särskilt projekt?
– Framförallt med barnföreställningen Resan hem som ska spela på Råby och på teaterns Lilla scen.

Vad är det bästa med ditt jobb?
– Jag är mycket förtjust i uttrycket ”tänka efter före” och det får jag göra mycket i mitt jobb. Dessutom får jag arbeta med väldigt många olika kompetenser, uttryck och inriktningar – en lyx!

Vilka är de största utmaningarna?
– Att balansera olika behov och önskemål – Säga nej där det behövs och trycka på där det behövs. Det är en konstant avvägning och prioritering.

Om du inte jobbade med det du gör nu, vad skulle du då vilja göra?
– Kanske på ett laboratorium. Jag är mycket förtjust i naturvetenskap, framförallt fysik. Projektledare på CERN kanske.

Vilket är ditt bästa teaterminne?
– Sif Ruuds entré i Markurells i Wadköping. Den var på gästspel från Dramaten på Stora Teatern i Göteborg. Jag var nog inte mer än 10 år. Hon var en levande legend för mig som barn och jag fullständigt tappade andan. Tänk att hon fanns på riktigt, Madame Flod. Linus-Ida. Dessutom anade jag henne i kulissen innan hon klev ut på scen och kände instinktivt att vi hade en hemlis, hon och jag.

Vad ser du fram emot mest den här teaterhösten?
– Ha ha, får jag säga ”min egen produktion”? Jag är oerhört nyfiken på vår process och vårt samarbete med Fredriksbergsskolan. Dessutom hoppas jag kunna bidra till att bygga långtgående samarbeten för teatern.

 

Månadens yrke

23 maj 2017

Maria_Gage

Hej Maria Gage! Vad gör du på teatern?

– Jag är teaterkonsulent. Min främsta uppgift är att stötta Riksteaterföreningar och andra teaterarrangörer på olika sätt, med kompetensutveckling, teaterförmedling, viss marknadsföring, utbudsdagar och arrangörsstöd av olika slag. Jag samarbetar med länets alla kommuner runt offentliga föreställningar men också en den del skolföreställningar. Jag brukar säga att jag kopplar ihop människor för att teaterföreställningar ska kunna ske. Jag sitter med i flera regionala och nationella nätverk som ex syntolkningsnätverket, arrangörsnätverket, konsulentnätverket, Finnet Västmanland med flera.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Jag är ganska morgonpigg person så förmiddagen är min bästa tid. Då kollar jag mailen, förbereder möten och kanske skriver någon rapport. Sen brukar telefonen börja ringa. Det kan vara arrangörer som har ett problem eller en fråga om allt från tips på föreställning till att hur man gör om en kassör i föreningen avgår. Kanske fri teatergrupp ringer och vill veta hur stödsystemen ser ut i Västmanland. Ett möte eller två brukar det väl också bli, det flesta har jag med personer som inte jobbar på teatern. Har jag möjlighet så åker jag ut i länet för möten. Den kan bli många kvällsmöten, eftersom jag teaterarrangörerna oftast är ideella. Att hålla sig a jour med teaterutbudet både här i Västmanland och på andra ställen är viktigt. Så att gå på en föreställning eller kanske t. om två hör också till min vardag. Har jag tur så kanske det sker något på teatern som jag kan slinka in på.

Vad jobbar du med just nu, nåt särskilt projekt?

– Innan sommaren ska jag åka ut till några kommuner och slutföra planerna för höstens programläggning inom ramen för Ett kulturliv för alla – teater. Det är ett samarbete mellan Västmanlands Teater och länets alla kommuner för att stärka den offentliga teaterverksamheten. Västmanlandsmusiken och Teatercentrum planerar för fullt för en utbudsdag vi ska ha i september med teater, dans och musikföreställningar för barn och unga. Jag planerar också tillsammans med teaterkonsulenten i Örebro län att arrangera ett ut utbildningsdygn för teaterföreningar med olika parallella kurser.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Det är alla människor jag får möta. Engagerade, inspirerande arrarangörer som gör saker på sin hemort och alla konstnärer och teatergrupper som spelar och bjuder på fina upplevelser. Det är stunderna då jag får sitta som publik. Det är extra roligt på en barnteaterföreställning. Det är också när en arrangör ringer och berättar hur bra en föreställning var och hur nöjda publiken var. Och de roliga, intressanta och ibland högljudda samtalen om teater och annan konst som vi har på vår arbetsplats och speciellt i det kontorslandskap jag sitter. Å så får jag ju se så mycket teater!

Vilka är de största utmaningarna?

– Det är att skapa ännu bättre förutsättningar för arrangörerna. Att entusiasmera eldsjälarna, allt från att ha moderna system för biljetthantering till att behålla ork och glädje. Det görs också så mycket bra teater som kunde nå en ännu större och bredare publik. Hur sänker vi trösklar för publiken, hur marknadsför vi smartare mot olika målgrupper, hur tillgängliggör vi konsten i större utsträckning än vi gör idag?

Om du inte jobbade med det du gör nu, vad skulle du då vilja göra?

– Ja då skulle jag vara Suzukilärare i fiol kanske i kombination med slalomlärare.

Vilket är ditt bästa teaterminne?

– Oj, så många föreställningar, så många minnen… det är omöjligt att sätta ett framför det andra… så jag tar det sista jag såg. Det var föreställningen i lördags som hette Hope med gruppen Acting for change. En föreställning med asylsökande som spelades här på teatern. Vi grät, vi skrattade och jag tror vi gick ut därifrån med lite mer ljus och hopp i våra hjärtan.

Vad ser du fram emot mest kommande teaterhöst?

– Jag ser fram emot föreställningen ” I en sal på lasarettet” med Thomas Andersson och Ellenor Lindgren. Spelas i Norberg i oktober.

 

Månadens yrke

04 april 2017

Christer

Hej Christer, vad gör du på teatern?
– Jag är teknisk koordinator och ljudesigner. Som koordinator håller jag i en teknisk planering, till exempel med arbetstider för den tekniska personalen. Jag är en länk mellan tillverkning och produktion vid framställning av en produktion. Som ljusdesigner skapar jag ljus till produktioner.

Vad jobbar du med just nu?
– Just nu så håller jag på att ta hand om det som jag inte riktigt hann med när jag gjorde ljus till Robin in the Hood, som hade premiär 11 mars och spelar just nu fram till 29 april. Det kan vara svårt att hinna med att ljusätta en föreställning samtidigt med mina andra arbetsuppgifter, så man måste vara väldigt disciplinerad. Under tiden jag satte ljuset för Robin in the Hood la jag upp mitt arbete som så att fredagar satt jag på repetition fram till fyra veckor innan premiären, därefter var jag heltid i arbetet med ljussättningen för den produktionen.

Mitt ljusarbete består av att läsa och lära mig pjäsen samt rita skisser i ett datorprogram. Då kan jag få fram vilka lampor som finns och hur jag skall använda dem. I nästa steg ska lamporna upp på scen och riktas dit man vill ha dem. Nuförtiden finns det så fina lampor att man kan sitta vid datorn och rikta lamporna. Så det är den praktiska delen av arbetet. Men sen ska ju något skapas också, så jag sitter mycket själv och tillsammans med belysningsmästaren och programmerar ljuset. Och jag sitter med på repetitionerna och fortsätter programmera i dialog med regissören och scenografen om hur vi tillsammans vill ha det.

När det gäller Robin in the Hood så har det varit en riktig utmaning eftersom scenografin är grund och hög och har glasväggar. Men det gick! Det var en rolig resa med mycket musik och spel.


Vad är roligast med ditt jobb?
– Att få vara med att skapa ljuset och att ta del av den processen. Men jag tycker att min andra roll som teknisk koordinator också är rolig, för jag trivs med att vara i hetgröten med många bollar i luften.


Vilken är den största utmaningen?
– När det kommer till att göra ljus vet man aldrig vilken svårighetsgrad man hamnar i. Det kan vara svårt.


Ditt bästa teaterminne?
Det var när Västmanlands Teater fick åkte till USA med en produktion som hette Immo och Leo med all teknik som hörde till just den produktionen. Det var en stor grej.

 

fran sidn av Robin
Bild ovan: En av Christers ljus-skisser för Robin in the Hood.

 

Månadens yrke

07 mars 2017

Personalbilder Västmanlands teater

Hej Lina, vad gör du på teatern?

– Jag är marknadsassistent. Min roll bjuder på en bredd av olika uppgifter. Men kortfattat kan jag säga att jag gör allt från att uppdatera teaterns hemsida, se till att de ligger aktuell information på våra digitalskärmar, turnélägger föreställningar som ska spelas någon annan stans än i teaterhuset till att jobba med våra skolföreställningar.

Vad jobbar du med just nu?

– Just nu jobbar jag mest med de två skolföreställningar som vi spelar under våren – Rapport från ett omklädningsrum, som turnerar i omklädningsrum för högstadieklasser och idrottsföreningar samt Robin in the Hood som spelas för mellansatdieklasser på Stora scen.

Vilken är din roll under skolföreställningarna?

– Under skolföreställningarna fungerar jag som en kontakt för alla skolor i Västmanland som är intresserade av de skolföreställningarna vi spelar, där jag bland annat bokar in klasser och svarar på frågor. En bokning kan innebära allt från en klass på cirka 20 personer till att hantera en stor bokning på nästa 700 personer. Till alla skolföreställningar erbjuder Västmanlands Teater även ett pedagogiskt material som skolorna kan använda sig av innan– och/eller efter de sett föreställningen. Ofta gör jag materialet tillsammans med någon extern part som är kopplad till föreställningen.

Vad är roligast med ditt jobb?

– Variationen! Jag får ju göra så många olika och spännande saker. Men det som verkligen sätter guldkant på mitt jobb är att se en skolföreställning tillsammans med barnen och ungdomarna. Det är de absolut roligast föreställningarna att se – deras reaktioner är ofta väldigt spontana och det är sällan en tyst teaterpublik, vilket jag älskar!


Vilken är den största utmaningen?

– Att få teaterns och skolans verksamheter att mötas. Det kan vara ett svårt pussel att lägga, speciellt när vi har föreställningar som ska ut på turné och spela i skolans lokaler. Vi har våra ramar att följa och skolan har sina, men för de mesta får vi det att fungera.


Vilket är ditt bästa teaterminne?

– Åh jag har så många…kanske när jag och min kollega Kajsa fick för oss att fylla hela taket i foajén med heliumballonger till en av många premiärer. Eller när vi skulle ta lanseringsbilden till Trollkarlens hatt – ett muminäventyr och jag under fotograferingen fick agera Mumintrollet i en något varm Mumindräkt, jäklar vad jag svettades! Sedan måste jag säga att Rapport från ett omklädningsrum som vi spelar just nu kommer nog alltid vara en sådan föreställning som jag kommer bära med mig. Dels själva föreställningen i sig, men även alla minnen från omklädningsrum som vi fått donerade till oss.

IMG_2608

 

Månadens yrke

03 februari 2017

Bild på Carl Olof Berg, regissör

Hej Carl Olof Berg, regissör för Rapport från ett omklädningsrum

Hur kommer det sig att du ville göra just den här föreställningen?
– Ja, ända sedan jag hörde ett radioprogram om kriminologen Adam Jonssons uppsats Man hör aldrig om killar som blir sexuellt trakasserade på P1 2012 har jag velat göra en föreställning av den. Men jag är också så peppad på att få förvandla befintliga omklädningsrum till en intim berättarplats om drömmar, fostran, kropp och sexualitet med hjälp av en skummaskin, teater, dans och skådespelare.

 Med dina ord, vad handlar föreställningen om?
– Egentligen handlar den om rätten att slippa behöva använda våld för att få behålla rätten till sin egen person. Att inse att grabbskämt och pojkstreck till stor del handlar om att maskulinisera killar och feminisera tjejer, och samtidigt då visa att en feminin kille inte är lika mycket värd som en traditionellt grabbig kille.  Den här fostran är heller ingen intern angelägenhet för killar utan påverkar hela omgivningens förhållningssätt till det som är tjejigt eller killigt, kvinnligt eller manligt. Det är min egen uppväxthistoria. Jag var tjock och lekte med tjejerna i skolan. Det räckte långt för att bli utsatt av kränkningar.

Vad har hittills varit roligast i arbetet?
– Att tillsammans med ett enastående skådespelargäng få skapa och testa scener med namn som Handduks-epos, Carlos draperiscen, Den mytiska ryggsurfen, Någon städar, Dick in the air, Dusch-sång och Manual för maskulinitet. Och att få fantisera om musik- och ljusshowen från duschrummet.

Vad har varit den största utmaningen?
– Att behålla lugnet med så mycket angeläget och spännande material ihop med det här gänget. Att sikta mot att få dela med sig av det lugnet och det angelägna i föreställningen.

Varför tycker du att man ska se den?
Vårt mål är att skapa en varm och tankeväckande föreställning om drömmar och våldskulturer bland unga killar. Detta på en plats som de flesta av oss har en laddad relation till. Att få mötas i omklädningsrummet, våra egna minnen av det och se det förvandlas till en plats av möjlighet och förändring.

Vad ser du mest fram emot just nu?
– Eftermiddagens test av scener för ett gäng från nian i omklädningsrummet. De ska få se scenerna Ett minne och Handduks-epos. Och kanske en såpbubblemaskin.

Månadens yrke

10 januari 2017
Maria Hägglund

Maria Hägglund

Hej Maria Hägglund, vad gör du på teatern?
– Jag jobbar som produktionschef. Det innebär att jag har en avdelning som består av producenter, tekniker och tillverkning. Vi ansvarar också för teaterns planering.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Roligast med mitt jobb är att det är så omväxlande. Det är något magiskt och beroendeframkallande med teater och musik, att det händer här och nu. Det är fantastiskt att få vara en del av berättelsen som är teater.

Vilken är den största utmaningen?
– Den största utmaningen är nog att få tiden och pengarna att räcka till allt det vi vill producera och visa. Som så många andra kämpar vi med resurserna.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– En vanlig dag börjar ofta med en kort avstämning på produktionskontoret, sedan brukar jag försöka ta en vända på våra scener för att kolla läget där. Jag har ofta ett gäng fakturor att hantera och det är inte ovanligt att jag har ett par förhandlingar som väntar. Mitt jobb handlar mycket om planering, ekonomi, avtal och arbetsmiljöfrågor. Men jag försöker också hinna med att kika på repetitionerna.

Om du inte jobbade här, vad skulle du vilja göra då?
– Om jag inte jobbade på teatern skulle jag vilja ha ett antikvariat. Jag är ganska analog och älskar böcker.

Vad betyder teater för dig?
– Jag är uppvuxen med musikteater så scenkonst och teater har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag är utbildad producent, men är också fil.mag i religionsbeteendevetenskap. Och jag har inte alltid jobbat med teater. Jag har t.ex. haft egen firma, jobbat i bokhandel, jobbat på LRF. Men teatern har liksom lockat mig tillbaka.

Ditt bästa teaterminne?
– Det är så svårt att välja ett särskilt minne eftersom teater alltid har funnits. Men när jag var barn spelade Backa Teater en stor roll, något jag säkerligen delade med andra kulturintresserade göteborgare. Det är därför lite extra roligt att som vuxen ha arbetat där. Jag minns särskilt En Midsommarnattsdröm på Backa Teater med Anders Ekborg som Puck. Jag kommer också ihåg hur Hasse och Tage satt hemma hos mamma och pappa och skrev Animalen, jag fick med en scen fast jag nog bara var så där fem år gammal.

 

Månadens yrke

04 november 2016

margareta_berggren-jpg

Hej Margareta! Du är legitimerad psykolog och har varit en stor del i barn– och ungdomars liv genom din medverkan teveprogrammet Bullen under 80- och 90-talet.  På Västmanlands Teater jobbar du just nu med artisterna i Horisonter.

Vad var roligast med Bullen-åren?
Det var fantastiskt att få läsa så många brev där unga tonåringar skrev och berättade om sina liv. Vi gjorde brevfilmer av berättelserna och äldre tonåringar fick där ge stöd och hopp till brevskrivarna. Barn kunde stoppa mig och fråga ” Är du Bullen-tanten?”, och sedan undra hur de skulle göra t.ex. om någon i klassen blev mobbad, eller föräldrarna bråkade. Jag kände mig väldigt hedrad av deras förtroende för mig och Bullen. Äldre tonåringar lyssnade på samtalen i Dialog i P1, och en del av dem hör jag fortfarande av då och då.

Vad gör du idag när du inte jobbar med oss?
Idag arbetar jag både kliniskt med terapi, och med utbildning/handledning.

Hur går arbetet med artisterna till?
Det har varit spännande att följa hur Olle och artisterna arbetat fram scenerna i föreställningen. Varje scen, varje horisont berättas genom rörelser och musik. Artisterna Hanna, Imogen, Tarek och Andreas har också sina tonårsberättelser om modet att våga följa sina drömmar, att välja egna vägar, att arbeta hårt för att uppnå dem, och behovet av stöd för att hålla fast vid drömmarna. Deras berättelser är viktiga att förmedla och det gör de i föreställningen

Har du något starkt teaterminne?
I väntan på Godot påverkade mig starkt. Hoppet och hopplösheten i att förhålla sig väntande, och att vara kvar i det obestämda i väntan på något.

Vad betyder teater för dig?
Teater, musik och bilder inspirerar mig och får mig att reflektera över mitt liv och min stund på jorden. Jag älskar Horisonter för att föreställningen berättar utan ord. Den lämnar mig fri att tolka vad scenerna förmedlar och fri att skapa mina egna bilder

 

Månadens yrke

05 oktober 2016

df_digital
Foto: Abril Vergara

Hej Dom fantastiska! Vilka är ni?

– Dom Fantastiska är Tami Salamon, Iwa Herdensjö och Sepidar Hosseini. Vi möttes på samma konstskola för ca 10 år sedan och startade dansgruppen Dom Dugliga. Vi har alla olika dansbakgrund sedan barnsben men har sedan tagit nya riktningar; Tami som inredningsarkitekt/scenograf, Iwa som print designer/kostymör och Sepidar som grafisk formgivare/illustratör. Alla har ett gemensamt förhållningssätt till visuellt skapande som springer ur kroppen och dansen i väldigt hög grad. I detta föddes Dom Fantastiska, ett konstkollektiv som erbjuder både textil form, scenografi och grafisk form.

Berätta om vad ni gör på Västmanlands Teater just nu.
– Vi arbetar med Horisonter som är en samproduktion mellan Cirkus Cirkör och Västmanlands Teater i regi av Olle Strandberg. Vi ansvarar för scenbilden i form av scenografi och kostym samt har varit delaktiga i art direction i samband med föreställningens visuella kommunikation. Vårt samarbete är interdisciplinärt och organiskt, vilket innebär att vi flyter in och ut i varandras roller.

Vad är det roligaste med ert jobb?
– Att ingå i ett team av kreatörer är väldigt roligt och att skapa en fiktiv parallell värld och vision tillsammans är fantastiskt. Samarbetet hjälper oss också att gå utanför våra respektive comfort zones, vilket är utvecklande.

Vilken är den största utmaningen?
– Att jobba med scenografi mot cirkus ställer höga krav på säkerhetstänk osv. Likaså att skapa en värld där publiken rent fysiskt kan få uppleva föreställningen, inte bara se och höra den, utan även känna den.
 
Har ni något roligt teaterminne?
– Föreställningen sleep no more som spelas i New York var en upplevelse, eftersom det även var en arkitektonisk sådan. Åskådarna får gå runt fritt i ett stort hus med masker för ansiktet, och uppleva Shakespears Macbeth även med kroppen.

Vad betyder teater för er?
– Teater betyder att flytta verkligheten utifrån och in, inifrån och ut, upp och ned och bak och fram. En intim iscensättning av relevanta frågeställningar som ibland kan vara svåra att närma sig via andra medier.

Månadens yrke

02 september 2016

Porträttbild av Per Sundin

Hej Per Sundin, du är ljusdesigner för höstens Utvandrarna här på Västmanlands Teater. Hur började din karriär?
– Jag började av en slump, som det brukar bli för de flesta. Jag fick jobb som scentekniker på Kristianstads teater när jag gick i gymnasiet för länge sedan, på 70-talet. Där tändes mitt intresse för teaterns värld, däribland ljusdesign. Efter det var det virvlande vägar. Jag flyttade till Stockholm 1981 och började jobba på Pistolteatern, en frigrupp. Efter det har jag gjort allt möjligt scentekniskt.

Hur kommer det sig att du fastnade för teater?
– Det var som sagt en slump att jag hamnade i den världen. Jag hade aldrig gått på teater innan jag fick jobb där. Så från början var jag inte specifikt teaterintresserad. Men det var egentligen atmosfären jag fastnade för från början. Med tiden växte själva teaterintresset fram.

Hur blev du ljusdesigner?
– Jag är autodidakt, det vill säga självlärd. På den tiden fanns ingen sådan utbildning alls. Men jag gick de första kurserna som fanns på Dramatiska Institutet i början av 80-talet.

Vilket är det roligaste projekt du gjort?
– Det är väldigt svårt att svara på, för jag har gjort väldigt många olika saker. Men det som är kul med att jobba med ljusdesign är att jag har hamnat i ett läge där jag har möjlighet att göra gränsöverskridande projekt inom mitt hantverk, mitt skrå. Och det är väldigt kul att göra just olika saker. Jag jobbar med både teater, TV, film och byggnader. Nu har jag precis gjort en konstljusutställning i Wij Trädgårdar i Ockelbo. Det är ett nytt steg för mig, en ny värld att upptäcka. Mitt i ett rågfält lyser tusen ”nattblommor”. Det är solfångare som samlar upp solenergi på dagarna, och börjar lysa i skymningen. Att kunna vara så gränsöverskridande i sitt eget hantverk är det som är det roliga för mig. Att kunskaper som jag lärt mig tidigare förs vidare in i nya projekt.

Se inslaget om ljusinstallationen i Wijs trädgårdar här.

Finns det nya projekt inom ljusdesign som du skulle vilja utforska?
– Jag har gjort en hel del stora projekt som inte har blivit av fullt ut, som har stannat på idéstadiet. Jag har jobbat ganska mycket i Turkiet, och då gjorde jag bland annat ett förslag till ett superexklusivt hotell, mitt i ingenstans, dit kända människor åker på rekreation, med vikar och berg som skulle ljussättas. Så där gjorde jag en plan, men i slutändan blev det för dyrt för att genomföra. Och visst, det är kul att få uppdragen och hitta på saker, men man skulle ju gärna vilja se det förverkligas också. Just landskap är väldigt häftigt att jobba med.

Hur kommer det sig att du hamnade här då? Och att du nu ska ljussätta Utvandrarna?
– Därför att jag tidigare har jobbat med regissören Peter Oskarson och scenografen Peter Holm. Våra vägar möttes av en (återigen) slump för några år sedan när vi jobbade med opera i Köpenhamn, Livläkarens besök. Efter det blev vi förtjusta i varandra och har jobbat ihop med flera saker. Det är väldigt roligt att jobba med Peter och Peter. De två har ju hållt ihop sedan väldigt lång tid tillbaka, men de släpper också in andra i sin gemenskap. Det är häftigt och väldigt inspirerande.

En sista fråga, varför ska en gå på teater?
– När jag var yngre, precis i början av min teaterkarriär, då tyckte jag att det var fantastiskt att gå på teater. Det kan det förstås vara fortfarande, men för min egen del kan det vara svårt att frigöra sig från den där analysen som man egentligen inte borde ägna sig åt när man ser en föreställning. När du går på teater ska du bara ge dig hän.

Månadens yrke

02 maj 2016

hanna_hemsida
Foto: Magnus Kaplan

Hej Hanna,

Vad gör du på teatern?
– Jag är projektledare och planeringskoordinator, vilket betyder att jag dels driver olika projekt, produktioner som jag producerar eller andra evenemang, som till exempel Barnfestivalen och Kulturnatten. Jag är också ansvarig för att lägga både den långsiktiga och den kortsiktiga planeringen för all verksamhet som pågår i teaterhuset. Så jag håller koll på vad som händer på de olika scenerna, vilka personer som ska vara vart, och när de ska vara det.

Hur kan en vanlig dag se ut för dig?
– En stor del av min dag går åt till att svara på mail, sitta i möten och se till att folk är på rätt plats och gör det de ska. Helt enkelt sy ihop verksamheten så vi får en produktion, eller har en repertoar. Jag lägger ett pussel och ser till så att inget krockar, till exempel att vi inte spelar två föreställningar samtidigt på samma scen, eller att vi spelar en föreställning på Stora scen och en på Lilla scen samtidigt men samma skådespelare ska vara med i bägge uppsättningar. Det är mycket logistiskt arbete! Men det är också väldigt varierat. Det kan handla om allt från att jag förhandlar ersättning med någon, till att springa och köpa nagellack till Andreas (musiker som just nu gör konserten Solsyster) för att han behövde det i sin föreställning.

Hur kom det sig att du ville jobba med teater?
– Jag vill vara i ett kreativt sammanhang, men vill inte nödvändigtvis vara konstnären. Jag är mycket bättre på att sy ihop de konstnärliga visionerna och se till att det blir verklighet. Det är så roligt och spännande att jobba med berättelser. Men det är inte jag som ska skapa berättelserna, jag ska se till att de blir berättade.

Hur blir man producent eller planeringskoordinator?
– Jag har gått en kulturproducentutbildning på Linköpings universitet, så därifrån har jag en kandidatexamen i  kultur- och medieproduktion. Då kan man jobba med det jag gör. Utbildningen var väldigt bred så jag kan jobba med egentligen allt som har med kultur och media att göra, då jag i grunden är utbildad projektledare. Det finns också teaterproducentutbildningar, men en sån har inte jag gått. Jag har fått välja inriktning i efterhand, och då hamnade jag så småningom på teatern.

Vad betyder teater för dig?
– Teatern har alltid varit en stor del av mitt liv. Jag har spelat teater sen jag var liten och nu tillbringar jag ju hela dagarna på en teater. Sen går jag mycket på teater även privat. Teatern har möjligheten att spegla samtiden eller olika fenomen, ta upp frågeställningar som man kanske inte har reflekterat över i sin vardag. Det är en konstform med väldigt stora möjligheter, och för mig är det väldigt spännande. Jag tänkte inte att jag skulle jobba med teater när jag slutade på universitetet, men det var som att teatern sökte upp mig. Kanske var det ödet, haha.

Ditt bästa teaterminne?
– Ett av mina starkaste minnen är när jag var och såg en uppsättning med Mary Poppins på Prince Edward Theatre i London som var HELT FANTASTISK, både scenografiskt och hur de använde rekvisita. Det var en otrolig upplevelse som jag fortfarande återkommer till. Det är ingen jättekomplicerad historia, eller något som förändrade mitt liv när det gäller historien, men jag var så otroligt lycklig när jag gick därifrån. Jag lyssnar fortfarande på musiken och tänker mycket på den. Det var något med uppsättningen som bara fastnade hos mig. Kanske just för att jag inte hade planerat att gå på den, utan fick tag i biljetter av en slump. Det var en stark upplevelse.

– Jag har också ett minne från när jag var liten och gick med mamma på monologen Den flygrädde örnen Örjan. Vi läste den boken, och så var vi och tittade på den. Jag kan inte ha varit mer än tre-fyra år. Minns inte jättemycket från själva föreställningen men jag kommer ihåg att han hade gula kläder på sig. Det var också en väldigt stark upplevelse som jag återkommer jag till. Den här örnen spelade alla roller själv, och så hade han en liten fågelkompis som coachade honom på nåt sätt. Jag satt som klistrad.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Jag får göra extremt mycket olika saker. Jag tycker om att hålla i trådarna och att se till att våra konstnärer får bästa möjliga förutsättningar att utföra sina verk – det är ju det mitt jobb går ut på. Att allting klickar när det väl är dags för premiär. Mitt jobb är en av kuggarna i hjulet som gör att allting ”flyger” när det är dags. Och vägen dit är också väldigt rolig.

Vilken är den största utmaningen?
– På teatern jobbar folk med väldigt många olika grejer, och mitt jobb, framförallt delen som planeringskoordinator, är att försöka se till så folk kan samlas på olika möten eller personaldagar eller evenemang och produktioner. Och folk har så olika arbetstider så ibland går det verkligen inte. När till exempel en skådespelare jobbar kväll, en receptionist jobbar förmiddag och sen har vi en marknadsperson som jobbar 8-17. Och så ska alla dem samlas på ett möte. Det är den absolut största utmaningen.

Om du inte jobbade här, vad skulle du vilja göra då?
– Jag tänker nog att jag alltid kommer jobba med projektledning, men kanske inte alltid kopplat till kultur. Men jag skulle också kunna tänka mig att jobba som lärare.

Varför ska man gå på teater?
– Det som är häftigt med teater är att det händer exakt den sekunden du är där. Exakt samma sak kommer inte hända nästa föreställning. Och även om det är samma pjäs kommer de inte säga sakerna på samma sätt, eller röra sig på samma sätt. Varje upplevelse är unik. Sen tycker jag att det är viktigt att om man är ovan vid att gå på teater, så ska man inte fastna i att man måste förstå allting. Jag tror att många som är ovana teaterbesökare blir oroliga att de måste förstå vad som händer, eller varför någon sa si eller så. Jag tror inte det är det viktiga. Det är bara att iaktta vad som händer. Teaterupplevelsen är olika för alla människor, och det är jätteviktigt att man förstår det. Annars kanske man går på teater och tror att man är dum som inte fattar något. Teaterupplevelsen är DIN unika upplevelse, det finns inga rätt och fel. Och det är inte så himla viktigt att förstå! Jag kollar på jättemycket teater och förstår verkligen inte alltid allting. Personligen tycker jag att de allra flesta pjäser är alldeles för långa, och det handlar ju inte om att jag är en ”dålig teaterbesökare”, det handlar om att vi är olika personer.

 

Månadens yrke

31 mars 2016

Johan Alfons Åberg-1
Foto: Magnus Kaplan

Hej Johan, du är scenmästare hos oss på Västmanlands Teater. Vad innebär det?
– Man skulle kunna beskriva det som ett teknisk ansvar kring föreställningar. Det är mycket säkerhetfrågor som ”får vi bygga den här dekoren såhär?” Eller som när vi satte upp Släpp fångarne loss, det är vår. Då skulle det hänga spisar i taket, och då är det mitt jobb att de sakerna sitter uppe med godkända grejer så vi inte tappar en spis i huvudet på någon som står på scen. Den typen av säkerhetsfrågor är en stor del av jobbet.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Det är väldigt varierande. Idag har jag sågat till ett avloppsrör åt Cirkus Cirkör som spelar Limits hos oss. Avloppsröret ska låta i tonarten C, men det är stämt i B, så det behövdes sågas till. Men en vanlig dag kan jag göra alltifrån hänga tyger till att som häromdagen när jag pillade med en golvlampa som ska tändas när den ställs ner på backen, men slockna när man lyfter upp den. Det är svårt att säga vad som är en normal dag för mig. Det var någon som sa till mig ”du har normala arbetstider, men ditt jobb är inte normalt.” I höstas jobbade jag med föreställningen Ja visst ska du leva. Och då fick jag frågan om att bygga ett ”lövsläpp”, alltså det skulle singla ner löv från taket. Mitt jobb är då att komma på ett sätt så att det fungerar. I just det här fallet byggde vi något som heter lövvagga. Under föreställningen sen så står jag och drar i den där vaggan så löven singlar ner från taket.

Hur blir man scenmästare?
– I mitt fall började jag spela teater när jag var 12 år. Det var mamma som anmälde mig, jag tyckte väl att det där var lite fånigt. Men mamma sa: ”En gång är gratis. Vill du inte fortsätta efter det så strunta i det”. Det var 24 år sedan. Vi startade en teatergrupp i Forshaga där jag är uppväxt. Alla gjorde allt, och det var så jag upptäckte att jag tyckte bättre om att göra saker vid sidan om än att stå på scen. Det finns några utbildningar runt om i landet, och jag kom in på en skola som på den tiden hette DI (Dramatiska institutet). Nuförtiden heter den STDH, där Scenskolan och DI har slagits ihop.

Vad gjorde du innan du började på Västmanlands Teater?
– Jag var frilansare i många år och jobbat bland annat med Cirkus Cirkör, We will rock you-musikalen och Hairspray-musikalen. Jag var också inne på Stadsteatern i Stockholm.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Det är när föreställningen är klar och man hör publiken. Jag fick frågan av en skådespelare: ”Men är det inte tråkigt att inte få gå ut på scen och få publikens applåder och tack?” Men jag känner ju verkligen att jag också får applåderna. Sen finns det ju vissa grejer som är extra roliga. Till exempel när vi körde Den flygande handläggaren och vi hade byggt en hiss från scenkällaren. Jag sitter i scenkällaren och ska fysiskt dra upp den motviktsbaserade hissen med muskelkraft. Och när jag drar upp skådespelaren genom scengolvet hör jag ett sus genom publikhavet för att de tycker att det är så häftigt att det kommer upp någon genom golvet. Såna saker är ju obetalbara. Ett annat exempel är när vi körde Trollkarlens hatt – ett Muminäventyr, och jag fick hoppa in i Mårran-dräkten och var ute och gick på teknikbalkongen högt ovanför publiken och börjar höra när ungarna upptäcker att Mårran är där. Det är något väldigt speciellt. Att köra föreställning är det roligaste som finns.

Vilken är den största utmaningen?
– Det kan vara att hålla den där gnistan vid liv så man alltid ger 100%. Framförallt under repetitionsperioderna. Det beror också på vilken typ av produktion det är, vissa produktioner är det extremt mycket att göra och hålla reda på, och det är väldigt fysiskt krävande. Då kan det vara utmanande att hålla skärpan.

Blir du nervös innan föreställningen börjar?
– Japp, alltid. Fem minuter innan föreställningen kan jag skaka som ett asplöv. Men efter första ansatsen i föreställningen när det är igång, då startar ju allt, och jag kan inte ändra något. Då är det bara att köra fram tills paus, och den insikten brukar få mig att slappna av igen.

Ditt bästa teaterminne?
– Jag var med och körde en föreställning där det var en dragshowartist med, och när den här grejen händer så är det ca 30 minuter kvar till genrep. Jag ska gå på toaletten, kommer in i duschrummet och ser dragshowartisten stå och raka sig på en kroppsdel dit inte solstrålarna når. Artisten blir lite nervös för han märker att någon kommer in, så jag säger ”Lugna ner dig, det är bara jag”. ”Va skönt”, säger han. Följt av, ”du måste hjälpa mig!”. Jag svarade ”neeeej, kan ju inte hjälpa dig att raka dig DÄR”. Men han bönade och bad, så jag ställer mig på knä och börjar raka honom. Och plötsligt hör jag hur dörren öppnas bakom mig. ”Det här är inte sant”, tänker jag. Det är regissören som har klivit in, och han utbrister: ”Va gött pöjkar, det här är sammanhållning det!”.

Månadens yrke

01 mars 2016

Annika_Bromberg

Hej Annika, vad gör du på teatern?
Jag jobbar som scenograf och kostymdesigner med produktionen Det skulle varit jag. Det skall bli en dansteaterföreställning för mellanstadiet.

Hur har du tänkt kring scenografin för Det skulle varit jag?
Det är lite annorlunda att jobba med ett nyskrivet verk som detta är, jämfört med en pjäs av t.ex. Shakespeare. Här  finns inget manus utan allt material kommer fram undan för undan i en process med dansarna/skådespelarna. Jag har utgått från de förutsättningar som det innebär att göra en turnévänlig scenografi som går snabbt att bygga samt utifrån de ledord som kom fram när vi hade en workshop och “provade material på golvet” innan jul. Vi kände att det var intressant att skapa ett offentligt rum som kan vara en skolgård där dansarna och deras relationer hamnar i fokus. Rummet är inbjudande och man tappar lite tid och rum när man är i det.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
En vanlig dag på teatern kan se ut som att jag sitter med på repetitioner en stund och ser hur skådespelarna jobbar i rummet. Det kanske är nån speciell rekvisita som skall tas fram. Sen kan jag ha kostymprovningar med skådespelare eller kanske behöver jag åka ut till verkstan och titta till scenografibygget och ta några beslut om färg och form. Däremellan skall det hinnas med möten och klädinköp. Det är väldigt varierat!

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Det roligaste är att ingen produktion är den andra lik. Man får alltid lära sig något nytt! Nya material, nya pjäsförfattare, nya samarbeten. Att göra teater är att undersöka så man vet aldrig riktigt hur resultatet blir. När alla bitar till slut faller på plats, man går till premiär och det hela lyfter så är det helt fantastiskt. Teater är en kollektiv konstart där alla delar behövs.

Och det mest utmanande?
Samma svar som på frågan ovan. När det inte vill sig så kan teater vara så svårt.

Har du något roligt teaterminne?
Jag har kul nästan varje dag på jobbet men ett speciellt minne skulle vara detta som hände i Jönköping för några år sedan. I en produktion som vi gjorde där  köptes det in 80 plastkycklingar som skulle ligga i en frysdisk på scenen. Sen kom det ett samtal från den som gick igenom kvitton på landstinget. Där undrade de om det inte åts lite för mycket kyckling på teatern! Att de var av plast hade de missat.

Vad betyder teater för dig?
Teater är den konstform där jag känner mig hemma. Den innehåller både en egen undersökning men också en kollektiv gemenskap kring ett manus som skall tolkas och sedan ett möte med en publik. Vi får alltid prova hur vår föreställning kommunicerar. Teatern har möjlighet att lyfta viktiga frågor som vi alla går och funderar på och synliggöra dem från många olika vinklar. Teatern kan  ge den svaga en röst eller bara få oss att skratta en stund. Alla ingredienser som är viktiga i en människas liv.

Annikas ritningar på scenrummet hon skapat för Det skulle varit jag
rum1_mindre ritning_tyger_mindre fardigtrum_mindre

Månadens yrke

02 februari 2016

thomas_larsson_2

Hej Thomas Larsson!

Vad jobbar du med?
Här på teatern kommer jag att efterträda Magdalena Bergfors som administrativ chef och jobba med ekonomi, HR-frågor och administration.

Du är inte bara månadens yrke, du är ny på teatern också. Hur känns det?
Det känns inspirerande att få jobba med ekonomi, som har varit mitt fält under hela min yrkeskarriär, men nu i en helt ny miljö.

Vad gjorde du innan du kom hit?
Senaste två åren har jag jobbat med verksamhetsutveckling som Managementkonsult men före det har jag varit ekonomichef och business controller inom traditionella branscher, som tillverknings- och stålindustri.

Och vad gör du helst när du inte jobbar?
Jag är uppväxt i Västerås men flyttade efter några år i Stockholm till Virsbo 1995, där jag och Heléne har ett hus med stor tomt som tar mycket tid på sommaren.
Vi har två barn varav Andreas fortfarande bor hemma och Mikaela bor i Fagersta med sin familj. Under vintern följer jag och min son VIK hockey.

Vad ser du mest fram emot det kommande teateråret?
Jag ser verkligen fram emot att lära mig mycket om teater och de förutsättningar som teatern verkar inom. Det ska också bli kul att följa Katt på hett plåttak under våren. Tänkte se den flera gånger med jämna mellanrum.

Regissören berättar

02 mars 2015

kajsai_svartvit_mini

Hej Kajsa Isakson, regissör för Släpp fångarne loss, det är vår! som har premiär 14 mars. Hur kommer det sig att du ville göra just den här föreställningen?

– Hasse och Tage har varit ständiga följeslagare i mitt liv. Stora förebilder. I dag är Hasse och Tages klassiker Släpp fångarne loss, det är vår högaktuell. Vad vill vi leva i för samhälle? Vilka stänger vi ute?  Måste en bry sig? Kan jag förändra? Är goda handlingar alltid goda för alla? Hasse och Tages spred sitt budskap om allas lika värde och solidaritet. Att vi är alla lika värda oavsett hudfärg, kön, sexualitet eller nationalitet. Viktiga värderingar som jag skriver under på och vill föra vidare och upp på teaterscenen. Det är en ynnest att få kliva in i Hasse och Tages fantasifulla värld!

Med dina ord, vad handlar föreställningen om?

Släpp fångarne loss, det är vår! är för mig en saga, som vi kan känna igen oss i och som ger oss utrymme att betrakta och fundera över vår värld, våra värderingar och vår samtid- Den handlar för mig om civilkurage, mod och frihet. Att säga i från, att våga stå upp för vad jag tror på och för de som är svagare än jag. Jag tänker att vi människor är komplexa, vi har inte bara en sida och det går att vända på begrepp som ond, god, snäll, annorlunda osv utifrån vems ögon vi ser med.  Det är bra byta blick ibland. Dessutom tänker jag att vi är varandras förutsättningar.

Vad har hittills varit roligast i arbetet?

– Allt! Att tillsammans med Dennis Magnusson ta mig an Tage Danielssons text. Det konstnärliga samarbetet med Sven Dahlberg, Hans Marklund, Andreas Kullberg och Helena Andersson. Och framförallt att möta och arbeta med fantastiska ensemblen och teatern.

Vad har varit den största utmaningen?

–Varje uppsättning är i sig en utmaning, en rolig sådan.

Varför ska man se den?

Släpp fångarne loss, det är vår! är en fängelsesaga som svänger. Och vi får kliva in i Tages fantasifulla värld där text, musik och sång och dans för oss in och vidare in i en spännande, rolig, hoppfull och fängslande föreställning för hela familjen om civilkurage, mod och frihet.

Vad ser du mest fram emot just nu?

– Att arbeta vidare!

Kajsa Isakson avslutar med några favoritcitat från Hasse & Tage:

”Ett frivilligt vansinne som det föds komik ur.”
”Åh vad världen är vacker! Låt den vara!”
”I evighetens perspektiv är ett människoliv bara en sekund.”

 

Regissören berättar

14 januari 2015

IMG_0104_sv_sarapborgstrom-200x300

Gustav Deinoff regisserar tillsammans med Mari Carrasco föreställningen Girls will make you blush. Vi ställde några snabba frågor om föreställningen!

Hur uppkom idén till föreställningen?
– Jag läste en intervjuv med Carolina Gynning där hon beskrev känslan av att bli så begränsad under puberteten. Att det fanns en massa energi som inte fick ta vägen nån stans. Då föddes iden om en peppig pjäs om tjejers pubertet.

Varför blev det just en dansteaterföreställning?
– När jag såg Carrasco Dance Company göra föreställningen Bartolomeo blev jag helt nockad. Jag föreslog för Mari Carrasco att vi skulle göra föreställningen ihop med lika delar dans och teater och där vi regisserade och koreograferade allt ihop. Det var nåt med ämnet som liksom krävde ett fysiskt uttryck utöver det talade ordet.

Varför ska man se Girls will make you blush?
– För att det är en superpepp! För att det är något nytt! För att det berör alla!

Vem vänder sig föreställningen till?
– Vi spelar mest för högstadiet och uppåt, men den vänder sig till alla som är eller varit i puberteten, tjejer som killar.

Vad ser du mest fram emot nu när föreställningen spelar i Västerås?
– Att möta publiken. Både ungdomarna och vuxna. Det ska bli superkul!

Månadens yrke

08 december 2014

Magnus

Hej Magnus! Vad gör du på teatern?
– Jag är verkstadsföreståndare på teaterns verkstad som ligger på Bäckby. Det innebär att efter jag fått uppdraget av scenografen, som skapar scenbilden på ett papper eller digitalt, börjar jag räkna på vad det kommer att kosta materialmässigt. Sedan gör jag en bedömning av hur många arbetstimmar det kommer gå åt att skapa scenografin. Jag måste också göra en konstruktion, skissa, måttsätta och skapa arbetsunderlag. Det gäller också att hitta kunniga personer som kan hjälpa mig att färdigställa scenografin. Sen börjar den riktigt roliga delen av jobbet, att tillverka i verkstaden!

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Den består av verkstadsarbete i de tre avdelningarna smedjan, snickeriet och måleriet. En del av min arbetstid består även av möten på teatern och administrativt arbete. Mycket av den tekniska problemlösningen sker nattetid när jag vaknar till och i halvslummer kan se problemlösningar från en ny sida…

Vad är det mest konstiga du har gjort till en produktion?
– Under mina drygt 30 år på olika teatrar har jag gjort så många konstiga saker. Till produktionen Alice i underlandet gjorde jag en stående ställning i form av en halvcirkel med en vriden stålstege som en spiral i mitten. Stegen var 2,5 meter hög och riktigt knepig att få ihop. Efter avslutad spelperiod tog jag hem den till trädgården och ungarna hade den som klätterställning, den var väldigt snygg som installation.

Har du något roligt teaterminne?
– Föreställningen Tills döden skiljer oss. Det var i mitt tycke en av de absolut bästa och mest lysande produktioner som vi gjort. En teaterkonsert med otroligt starka prestationer av både skådespelare och musiker. Folk som inte kom vet inte vad de missade, det vet man aldrig om man inte går på teater …

Vad betyder teater för dig?
  – Att kunna åstadkomma något på scenen som berör människor så mycket att det påverkar dem för resten av livet. Det måste vara det mest ultimata. Det vill jag jobba med!

Regissören berättar

08 december 2014

Ulla Tylen

Ulla Tylén, regissören av Trollkarlens hatt – ett muminäventyr, berättar om hur Tove Janssons berättelse kommer till liv på scen.

Hur kommer det sig att du ville regissera Trollkarlens hatt?
– Det beror på att jag länge har tänkt att i år är det 100 år sedan Tove Jansson föddes. Jag jobbade väldigt mycket med barnteater förr om åren, och redan för tio år sedan hade jag en idé om att jag ville regissera en uppsättning som byggde på Tove Janssons dramatik. Så den idén är egentligen rätt gammal, men idén om att det skulle bli just Trollkarlens Hatt kom upp för ungefär ett år sedan. Jag såg den som lämplig för att kunna dramatisera, också för de yngre barnen.

Med dina ord – vad handlar pjäsen om?
– Den handlar om att Mumintrollet med sina kompisar hittar en trollkarlshatt och tar hem den. Det visar sig att så fort någonting hamnar i hatten förändras det och blir något helt annat. Just förvandlingen är ett viktigt spår i föreställningen, att saker och ting kan förändras och bli annorlunda. I andra akten kommer det också in ett par råttor, Tofsan och Vifslan. De har med sig en hemlighet, som de håller på, en hemlighet som har en koppling till trollkarlen. Den här hemligheten står för något större, och är ytterligare ett spår i föreställningen.

Hur är det att arbeta med mask på det här viset?
– Just mask är ett av mitt stora intresse inom teater. I muminvärlden fanns ju masken! Jag tror att de flesta som har försökt sig på att sätta upp någonting med Tove Jansson har velat bli av med maskerna så fort som möjligt. Man har kommit in med dem på huvudet, och sen har man ställt ner dem och kunnat vara skådespelare som vanligt. Jag ville göra precis tvärtom! Jag ville verkligen utgå från maskerna.

Vad tycker du är den största utmaningen med att sätta upp den här föreställningen?
– Utmaningen har varit att få skådespelarna, trots den här enorma begränsningen som det betyder att sätta på sig ett helt huvud och dessutom vara i en kroppsmask, att känna sig bekväma med det. Nyfikna på det! Att börja sitt skådespelarbete utifrån de begränsningarna. Det är min stora utmaning i det här.

Om du var en muminkaraktär, vilken skulle du då vara och varför?
– Det är en svår fråga, för muminkaraktärerna står för en egenskap vardera, och vi människor är ju inte bara en egenskap. Jag kan se att Tove Jansson har tänkt att vi kanske har lite av alla i oss. Så just nu när jag måste vara i mitt regiansvar, är jag kanske lite mer en Hemul. Medan jag kanske för ett halvår sedan kände mig lite mer som en Snusmumrik.

Vad ser du mest fram emot just nu?
– Det jag längtar allra mest efter är att få komma in på Stora scen, att vi för första gången ska få vara på den verkliga spelplatsen och få jobba med snurrscenen, och luckorna. Att vara i rummet, det längtar jag verkligen efter.

Månadens yrke

08 december 2014

Linda_sandberg

Hej Linda, vad gör du på teatern?
Jag jobbar som maskdesigner. Det innebär att jag tillsammans med övriga i det konstnärliga teamet skapar ett visuellt uttryck för produktionerna. Jag jobbar bland annat tillsammans med regi, kostym, scenograf, ljusdesigner och ljuddesigner. Men det är jag som får bestämma vad skådespelarna ska ha för smink, hur de ska se ut i håret, ja till och med hur deras naglar ska se ut. Jag tillverkar även peruker om det behövs, och det har hänt att jag tillverkat löständer. I produktionen Kvinnan som gifte sig med en kalkon gjorde jag hartänder som skulle växa under föreställningens gång. Jag gjorde då tre uppsättningar av hartänder som skådespelaren kunde byta mellan.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
Det finns inga vanliga dagar på teatern, vilket är härligt! I början av processen är det mycket tankeverksamhet, men även många möten. Mycket av tiden går också åt till att samla inspiration. Jag hämtar ofta min inspiration från konst och film, men ibland räcker det att gå ut på stan och bara titta på människor. Senare i processen, ungefär 2-3 veckor innan premiär, testar jag masken på skådespelarna, ofta blir det bra på en gång. Men eftersom det är tid kvar till premiären hinner jag få till masken ännu bättre. Jag lär även skådespelarna eller en föreställningsmaskör hur de ska lägga på masken, sen brukar jag komma tillbaka under spelperioden och kolla hur det går.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
Det jag älskar mest är att få förvandla folk, att med enkla medel få förvandla skådespelarna till karaktärer.

Kan du berätta om brännskadan som vi får se i Barn och deras barn?
Det vi får se i pjäsen är ett ärr från en brännskada som är synligt 50 år efter en olycka. Jag har använt ett material som blivit populärt inom film och är gjort av silikon. Det innebär att brännskadan byggs upp direkt på huden inför varje föreställning. Det tar 30 minuter för materialet att stelna och efter det tar det ytterligare 20 minuter att sminka in ärret.

Har du något roligt teaterminne?
Ja, det var när jag jobbade med en produktion där en massa kroppsdelar skulle kastas omkring på scenen. Det var allt från ben, armar, tår och fingrar. Jag satt i min verkstad hemma och gjöt kroppsdelar iklädd en skyddsrock, en sådan som liknar en läkarrock. Min granne som är läkare måste ha sett mig, för han knackade på och fråga vad jag höll på med. Jag försökte förklara vad jag gjorde, men han såg ganska förskräckt ut.

 Vad betyder teater för dig?
Teater betyder så enormt mycket för mig. Det känns otänkbart att jobba med något annat. Jag har hållit på med teater sedan tonåren, det var då jag blev teaterbiten. Har man en gång blivit teaterbiten så är man fast.

Månadens yrke

08 december 2014

IMG_2918

Hej Ingegerd, vad gör du på teatern?

– Jag jobbar som amatörteaterkonsulent. Det innebär att jag stöttar länets amatörteatrar med allt från att få ut information, utbildning och rådgivning. Som exempel kan en amatörteaterförening ringa mig och fråga var de kan få tag i något, eller vem som sköter vad i olika frågor. Då svarar jag på det eller tar reda på hur de kan lösa sin situation. Ibland handlar det till exempel om att låna ut kostymer eller rekvisita mellan olika föreningar. Utbildningar och kurser anordnas också efter behov. Kanske behöver en förening en kurs i röst, smink eller ljus. I dagarna har jag till exempel en kurs i berättarteater.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Det finns inga vanliga dagar! Ibland är det möten av olika slag, kanske med en förening. Häromdagen var jag tvungen att leta reda på en rullstol. Jag gör också besök hos de olika föreningarna och medverkar under repetitioner. Ja, det är väldigt olika.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Det är så mycket! Framförallt är det att träffa och följa alla dessa människor som ägnar sig åt amatörteater. Att se hur de utvecklas under åren, och se vilka fantastiska föreställningar som görs. De är sådan spännvidd på de som är med i föreningarna. Den yngsta är 6-7 år, och den äldsta är över 85 år.

Har du något roligt teaterminne?
– Något av det roligaste som jag har gjort var att representera Sverige i en nordisk-baltisk teaterfestival på Färöarna. Vi var ju så stolta! Endast en grupp per land blir uttagen. Efter den festivalen blev vi uttagna till världsfestivalen som gick i Sydkorea då, och där blir inte ens varje land uttagna. Det var förstås väldigt roligt! Detta var tillsammans med Teater Oliver och föreställningen Ja må jag leva, skriven och regisserad av Mathias Wiik. Det var fantastiskt att få träffa vänner från hela världen som håller på med samma sak.

Vad betyder teater för dig?
– Det är livet!

Månadens yrke

08 december 2014

Kajsa_Gierts_fotoKlaraAbrahamsson

Hej Kajsa! Vad gör du på teatern?
– Jag är teaterchef, det är ett lite annorlunda chefskap. Som teaterchef är en både konstnärlig ledare och chef. Chefskapet innebär, som allt chefskap, att leda och fördela arbetet och att ansvara för verksamheten inför uppdragsgivare. I detta fall teaterstyrelsen. Som konstnärlig ledare lägger jag teaterns repertoar, sätter ihop de konstnärliga teamen och rollbesätter våra uppsättningar. Av tradition arbetar teaterchefer ofta som regissörer eller skådespelare parallellt med chefskapet.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Jag har otroligt varierade arbetsdagar. Starten på den här veckan är ett bra exempel. I måndags var jag på kollationering (ett slags uppstartsmöte för en ny uppsättning) på förmiddagen. Efter kollationeringen hade jag ett budgetmöte, träffade en regissör som vi ska arbeta med och en fri grupp som vill samarbeta med vår teater i framtiden. I tisdags hade jag morgonträning med ensemblen och repeterade med dem. Efter det åt jag lunch med politiker och diskuterade teaterns framtid. På eftermiddagen hade jag möte med ARTY, en förening som arbetar för att främja kontakter mellan kultur och företag. Har man lite vardagsskräck är teaterchefsyrket verkligen ett tips.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Det roligaste med att vara teaterchef är att  jag upplever att jag gör något meningsfullt . Teater och konst är viktigt för en demokratin. Vi skapar rum för reflektion. Reflektion kring oss själva, samhället, relationer osv. Det är viktigt och därför roligt att verka för att teatern får den platsen i Västmanland.

Om du inte var teaterchef, vad skulle du jobba med då?
– När jag fick barn funderade jag mycket kring det. Jag blev orolig över otryggheten i teatervärlden och funderade på att skola om mig till psykolog. Det tror jag är ett intressant yrke. I min koreografutbildning  läste jag både  koreografi och writing. Dansen och senare teatern har tagit över, men skrivandet finns också där som en möjlig väg i framtiden.

Vad betyder teater för dig?
– Jag tänker att teatern öppnar ett inre rum i människan. Ett rum där jag kan reflektera kring mitt liv, där jag får se känslor och skeenden gestaltade som skapar igenkänning eller kanske förståelse för min nästa. Jag tycker livet vore fattigt utan teatern och konst.

Månadens yrke

08 december 2014

Ulrica

Hej Ulrica, vad gör du på teatern?
– Jag jobbar som marknadschef och ansvar för teaterns marknadsavdelning. På marknadsavdelningen jobbar en marknadskommunikatör, biljettkassa, cafépersonal och publikvärdar.

Hur kan en vanlig dag se ut för dig?
– Mina dagar är till stor del fylld av möten av olika slag. Det kan vara produktionsmöten, lanseringsmöten, ledningsgruppsmöten och rena brainstormmöten om olika happenings på teatern.

Vad är roligast med att jobba på en teater?
– Det roliga är att dagarna kan se väldigt olika ut, och att jag kan få uppleva saker här som man inte får uppleva någon annanstans. T ex att jag överhör två spöken prata om sina kläder eller att jag får luncha med zombies eller karaktärer plockade ur en Shakespear-pjäs. Det är också väldigt roligt att jobba i en värld som är väldigt verklig, men där mycket av det man gör bygger på påhittade historier, fantasier och berättelser. Det blir en väldigt spännande kontrast.

Vad gjorde du innan du jobbade här?
– Närmast innan frilansade jag som kreativ rådgivare och projektledare, och hade innan det jobbat som Creative Director på Hästens sängar i flera år. Så jag sover gott på nätterna!

Vilket är ditt bästa teaterminne?
– Oj vad svårt, har så många. Första gången jag tittade på en repetition av pjäsen Tills döden skiljer oss började jag storgråta i en av scenerna för att jag blev så berörd av sången. Jag brukar alltid bli rörd när jag går på teater men jag brukar kunna hålla mig så det säger mycket om hur starkt det var. Det är min absoluta favoritpjäs. Kommer också väl ihåg när vi var och såg en Nalle Puh-föreställning när min yngsta son bara var ett par år. Han var helt inne i föreställningen och var inte kontaktbar, men hängde helt och hållet med i vad som hände på scenen. Han log, sjöng med och ropade svar när skådespelarna ställde en fråga. Teater kan ju fånga en på ett sätt som ingen annan sorts underhållning kan. Det är så många olika delar som kan ta tag, till exempel berättelsen, scenografin, skådespelet, kläderna eller musiken.

Intervju med Cecilia Tiberg – programledare för Låt höra!

08 december 2014

Cecilia_Tiberg

Hej Cecilia – berätta lite mer om din roll och uppgifter som programledare!

– Det blir att styra den här snackskutan tillsammans med domaren Dan Linder. Vi ska ge skådisarna roliga utmaningar – och se till att både publiken och radiolyssnarna får sig ett gott skratt.

Vilka är dina förväntningar?

– Jag tror att jag kommer att skratta mycket och oväntat, och att jag kommer att bli helt varm i hjärtat och snurrig i huvudet av allt roligt som de briljanta tävlingsdeltagarna säger.

Vilken är den största skillnaden mot P4 Morgon där du vanligen huserar? 

– Där måste jag hålla mig till sanningen – här får jag hitta på! Även om verkligheten kan vara skruvad tror jag aldrig att vi kommer att ha någon i morgonprogrammet som argumenterar för varför alla västeråsare borde fasadklättra iklädda clowndräkter utanpå Skrapan, till exempel. Men i den här tävlingen händer det.

Månadens yrke

08 december 2014

albin

Hej Albin! Vad gör du på teatern?

– Jag jobbar som publikvärd och har jobbat på Västmanlands Teater i snart tre år.

Vad innebär det att vara publikvärd?

– Det innebär att ha ansvar för nästan 400 personers säkerhet en bra kväll. Som publikvärd är det mitt ansvar att alla brandutgångar, branddörrar och diverse släckutrustning finns på avsedd plats och fungerar. Ifall det behöver utrymmas ser vi till att publiken kommer ut och samlas på avsedd plats och att ingen är kvar i huset. Jag och mina kollegor är också utbildade i HLR och användning av hjärtstartare. Så vi är förberedda om olyckan skulle vara framme. Vi är också ansvariga för caféet där vi säljer fika i pauserna. Sen kollar vi ju biljetter och är allmänt hjälpsamma i foajén, så att allt flyter på och folk får en bra upplevelse.

 Varför ville du bli publikvärd?

– Haha, för att tjäna pengar? Det är också ett mycket förmånligt yrke, jag får se mycket teater och jobbar med teaterintresserade människor. Träffar skådespelare och tekniker bakom scenen och då också någon kändis ibland. Jag har väldigt kul på jobbet och träffar så många trevliga människor från publiken.

 Vad är det bästa med ditt jobb?

– Jobb på kvällstid, jag är inte jättebra på att kliva upp ur sängen.

 Vad är det konstigaste du har varit med om under ett arbetspass?

– Jag mötte min kollega i en dörr efter att jag varit och slängt sopor. Hon var alldeles upprörd och frågade vem som nyss gått in i rummet jag kom från. Men ingen hade kommit den vägen. Hon hade sett en kvinna gå ned från en trappa på vänstersidan och bort mot mitt håll, sprungit efter och krockat med mig i dörren. Den andra vägen ut var låst, och ingen människa fanns någonstans där. Jag var övertygad om att min kollega sett i syne och skrattade mest bort det. Vi fick sen veta att en av skådisarna sett någon sitta på balkongen långt åt vänster och tittat på föreställningen. Ingen hade dock släppts in där och den enda vi sett i området var ju kvinnan som försvunnit spårlöst. Då var jag inte lika säker på att det bara varit inbillning från min kollegas sida… Men det måste ju ha varit det, för spöken finns ju inte?

Hur tycker statisterna det är att stå på scen?

08 december 2014

Statisterna i pjäsen Den flygande handläggaren är inte helt ovana att stå på scen. Däremot har de aldrig spelat på en sådan stor scen som Västmanlands Teater. Vi frågade två av statisterna hur det känns att ställa sig på scen inför en större publik.

Andreas_liten
Andreas Lindgren
”Dom första gångerna var det lite nervöst, men nu är det roligt att stå på scen, man kommer in i sin roll och det flyter på. Det kommer att kännas konstigt när pjäsen är slut och inte träffa dom andra underbara personerna på scen.”

sussi
Susanne Genvik
”Fantastiskt helt underbart. Det bästa jag gjort i hela mitt liv.”

Månadens yrke

08 december 2014

Linn_Westin

Hej Linn! Vad gör du på teatern?

– Jag jobbar som rekvisitör. Som rekvisitör letar jag fram alla saker som används på scenen som t.ex. möbler och handrekvisita. Jag jobbar nära scenografen för att det ska stämma med hens scenbild.

Hur blir man rekvisitör?

– För att bli rekvisitör finns ingen specifik utbildning, det har mer att göra med intresse och en viss fallenhet för fiffiga lösningar. Det ingår också en del attributtillverkning där man får vara väldigt kreativ för att få till det man behöver tillverka.

Hur länge har du jobbat här?

– Jag har jobbat här i nästan 15 år men har haft lite olika arbetsuppgifter. Min första heltidsanställning var som inspicient (personen som håller i trådarna under en föreställning och ser till att allt och alla är på rätt plats vid rätt tidpunkt), sedan blev jag scenmästare (personen som leder arbetet på scen, fixar allt inför varje scenbyte och är ansvarig för brandsäkerheten) för att nu jobba mest som rekvisitör.

Vad är roligast med ditt jobb?

– Det roligaste med jobbet är att det aldrig blir enformigt. Det är hela tiden nya saker som måste lösas och nya saker man måste lära sig. Och att köra föreställning förstås. Att stå i  kulissen och sköta passningar och all logistik som är bakom.

Vilken är den konstigaste rekvisitan du har fixat?

– Den mest svårarbetade rekvisita jag hanterat här under åren är nog de ankor som var med i föreställningen Jorden som vi gjorde  år 2000. Eftersom de var levande var det ganska bökigt att få ankorna att hålla sig lugna när de inte var på scen. Och att fånga in ankorna när de hade gjort sin scen för dagen. Det skulle varit en ko med också, men den ströks efter att ha löpt amok under repetitionen.

Möt skådespelaren i Allt är Helenas fel – Jesper Feldt

08 december 2014

Jesper_Feldt_liten

Hej Jesper!

Dags för premiär – igen! Hur lång tid tar det att sätta sig in i rollerna? Du spelar ju ändå 18 st…

– Det tog längre tid än jag trodde. Jag trodde allt skulle sitta från början, men jag hade glömt stora delar av texten och sen var vissa roller helt borta. Men nu börjar det komma tillbaka.

Händer det något nytt som vi inte kunde se förra gången Allt är Helenas fel spelades?

– Jag tror att tiden har gjort att vissa roller har ändrats på sina ställen, men rent konkret så har vi lagt om slutet.

Hur känns det att det är just NY-premiär? Är du mer eller mindre nervös den här gången?

– Just nu känner jag mig lugn och ser fram emot att spela. Vi får se vad som händer när det är dags om jag får panik eller inte.

Varför ska man gå och se Allt är Helenas fel?

– Det kommer förändra ditt liv.

Regissören berättar

08 december 2014

martinstor_fstbild

Martin Rosengardten, regissören av Den flygande handläggaren berättar om sina upplevelser under arbetets gång. I Den flygande handläggaren, som är en pjäs hämtad ur verkligheten, spelar sex skådespelare tillsammans med tolv statister. Emellanåt befinner sig alla 18 på scen samtidigt.

 Hur är det egentligen att jobba som regissör med så många människor på scen?

– Otroligt spännande, kul och svårt med massor av roliga problem att lösa.

 Hur kommer det sig att du regisserar Den flygande handläggaren?

 – Jag var tvungen att säga ifrån och det gör jag nu tillsammans med en massa fantastiska och kunniga människor på teatern. Det är ett akut läge i vårt land när uttryck som flödeseffektivitet, ledord, trovärdighet, kundcenter, lean och resultatorienterad tar över och knuffar ut uttryck som demokrati, medborgare, medmänniskor, vård och omsorg. Vi riskerar att glömma bort, eller inte hinna med att vara nyfikna människor som vill mer än att bara vara effektiva. Vi måste bry oss om varandra.

 Med dina ord – vad handlar pjäsen om?

– Den handlar om Sverige idag, ett land som är byggt på trygghet, omsorg och välfärd men som håller på att förlora allt. Den handlar om att ta tillbaka makten, att ta ansvar och se varandra som medmänniskor – inte kunder. Den handlar om den sjuka varböld som lagt sig över hela vårt land och vi använder Försäkringskassan som spelplats, men den skulle lika gärna kunna ha utspelats på i stort sätt vilken arbetsplats som helst. Problemen blir dock extra tydliga genom att utgå från en organisation som finns till för att hjälpa oss alla när, som Försäkringskassan själv skriver, ”livet tar en ny vändning”.

 Beskriv varför man ska komma och se den här föreställningen.

– Vi har gjort en föreställning som jag hoppas engagerar publiken, att ta upp kampen mot orättvisorna. Det är en skyldighet att ta de här frågorna på stort allvar och då är det alldeles förträffligt att ha en kul kväll på teatern, för kul kommer det bli, säger regissör Martin Rosengardten.

Månadens yrke

08 december 2014

IMG_2938

Hej Ewa! Vad gör du på teatern?

– Jag jobbar i biljettkassan som biljettadministratör och har arbetat på teatern i 31 år. Jag började som praktikant på kontoret och det ledde i sin tur till fast anställning. Min första arbetsdag så var teaterns personal på studieresa i Paris, det var en bra start på jobbet.

Jag lägger upp event på Ticnet som är teaterns biljettsystem. Via biljettsystemet kan du köpa biljetter till alla föreställningar som spelas på teatern. Jag tar även emot kunder via telefon och i vår biljettkassa som vill köpa eller boka biljetter. Jag schemalägger också arbetet för publikvärdar och cafépersonal. Just nu jobbar jag även med biljettbokning till premiär, publikrepetitioner och genrep till Den flygande handläggaren.

 

Från idé till färdigt manus

08 december 2014

Vi har pratat med dramatikern Gertrud Larsson som skrivit pjäsen Den flygande handläggaren. Vägen från idé till färdig pjäs var lång och krävde många timmars research

– Det hela började med att jag hittade en blogg; ”Försäkringskassan inifrån”. Bloggen skrevs av en handläggare som berättade hur det var att arbeta på Försäkringskassan under den stora omorganisationen som gjordes mellan 2005-2008. Det var som att läsa en roman. I bloggen hittade jag de karaktärer som idag finns med i pjäsen, bland annat Curt och Maivor.

Gertrud tog del av Försäkringskassans personaltidning ”Dagens socialförsäkring”. Hon träffade också den handläggare som kom att inspirera henne till pjäsens huvudroll – Marianne som arbetat på kassan sedan 1974.

– Handläggarna på Försäkringskassan får ta emot mycket kritik, men de är bara statens verktyg. De handläggare som jag träffat har varit mycket hjälpsamma när jag gjorde min research. Jag upptäckte en viktig skillnad mellan de handläggare som arbetat länge på Kassan och de som är nyanställda, de äldre kallar oss medborgare för ”de försäkrade” medan de nya kallar oss ”kunder”. Man talar också om hur man ”producerar” ärenden…  Offentlig förvaltning drivs som om det vore ett företag.

Vad gör skådespelarna i pausen?

08 december 2014

När det är paus i föreställningen reser sig alla och lämnar salongen, går upp till Teatercaféet och minglar. Men vad händer bakom scenen? Vi ställde frågan till några av våra skådespelare: Vad gör du i pausen?

bodil_malmberg

Bodil Malmberg
”Jag tycker inte om paus. Det är plågsamt. Jag är som en travhäst som vill fortsätta springa! De tjugo minuterna är evighetslånga men jag går väl på toaletten, dricker lite vatten, kollar sminket. Kanske kollar jag lite med kollegorna om stämningen i salongen. Är publiken med oss? Det är en kvinna på tredje bänk som ser jätteglad ut. Jag hör någon som snarkar, eller nej, han är kanske bara förkyld. Men så hör jag: tre minuter plats på scen. Äntligen!!!!”

bashkim_neziraj

Bashkim Neziraj
”Under pausen på Den goda människan i Sezuan så brukar jag äta lunch när vi spelar mitt på dagen. När vi är ute på turne så brukar jag sätta på kaffe till mina kollegor så att det klart när det är paus eftersom jag inta är med i slutet av första akten.”

sandra_medina

Sandra Medina
”I vissa föreställningar är det fullt ös även i pausen. Som i Ett drömspel, då min roll var ”den döende svanen” och kostymen en klassisk ballerinas med tutu. Kostymen krävde hjälp att bli utsläppt ur en korsett med miljarders med knappar. Varje paus letade jag reda på någon som hann hjälpa mig med det bestyret i början av paus. Jag hann gå på toa och släppa ut magen en liten stund för att sedan springa på nästa person och be dom hinna knäppa igen korsetten när det var dags för andra akten. Det var också lätt att frysa i den lättklädda kostymen så det blev mycket hopp och skutt utanför kulisserna. För det mesta hade jag PJ Harvey i lurarna eftersom hon gav mig inspiration och rätt energi. Jag minns också att min fina danspartner, i form av Frankenstein, brukade sitta i maskrummet och klistra på skruvar som han tappat under första akten. Ja det är ofta en del pyssel i pauserna…”